Det här är egentligen ett inlägg för min fotoblogg, men jag har alltid haft det lättare att låta tankarna löpa i skrift på svenska, så det får bli lite svammel här istället.
Bröllopsfotografi.
Sicket jävla mög.
Lägre ner på skalan över “coola” saker att göra kommer man inte. I fotografi-kretsar är det hissmusikvarning på att plåta bröllop. Döden. Och ska jag vara helt ärlig hade jag väl exakt samma tankar själv innan jag tog med min kamera till en väns bröllop för ett par år sen. Jag tror inte att jag då hade sett bröllopsfotografi som intresserat mig. Någonsin. Och när min väns fotograf dök upp och började dirigera mina normalt helt vanliga vänner började jag ifrågasätta hela grejen.
Det här kan väl inte vara det folk vill ha?
Det måste väl gå att göra på ett sätt som speglar personerna som gifter sig?
Eller?
Och det är klart att det gör. Att så många människor betalar en massa pengar för bröllopsfotografi trots att de egentligen inte gillar stilen övergår mitt förstånd.
- Näää, men det är väl så här det görs. Eller?
Vanligtvis kreativa människor accepterar att nån jävla klåpare styr upp deras dag, deras liv och tar bilder på ett sätt som inte alls överstämmer med hur de är.
Varför i heeeela världen?
Berätta det för mig?
Ulrika Good?
Abbes Pappa?
Jag älskar en utmaning och nu sitter jag här. Jag lämnade reklambranschen bakom mig för att jag hittade en ny utmaning, nånting jag ville göra om. Om jag lyckats vet jag inte, men jag vet att jag tycker om det jag gör.
Bröllopsfotografi är skit.
Men jag tänker fan göra allt för att ändra på det.
by Silverfisken
show hide 18 comments
link to this post email a friend