Jag sitter och fösöker uttala “flottur texti” på korrekt isländska. Högt följer jag Svalas instruktioner.
- Flooohturrrrr täksti.
Efter åtta försök tittar jag upp från skärmen.De två tjejerna som har kontoret bredvid mitt glor på mig som vore jag helt från vettet.Jag låter som om jag fått en hjärnblödning och helt oprovocerat börjat sluddra på isländska.Jag hade...
Precis innan jag skulle resa mig upp och gå från jobbet igår ringde min vän Levi. Vi hämtar upp dig, sa de, och med ens var den vardagliga rutinen bruten. I en sliten Saab med saggande innertak körde vi igenom ett Auckland som var både regnigt och kallt. Vi hamnade på en pub nånstans på...
Conan The Librarians recension av nya bondrullen är alldeles lysande.
Läs den.
“(Mads då? Kanon. Han gör sin skurk med den äran, sjukt snygg som alltid. Shit, för tio år sen geggade han runt i Pusher – nu står han och slår James Bond på pungen med ett rep. Det måste vara härligt att vara Mads Mikkelsen.)”
Dagarna i Auckland följer redan en rytm, en lunk jag söker för att göra allt lite drägligare innan jag vant mig vid staden.
Klockan ställd på 07.00,snooza i 20 minuter,duscha,frukost framför tvn,iPod på,promenad nerför College Hill,titta på nålen och skaka på huvudet,upp för backen,in på byrån,jobba,lunch på nåt av de asiatiska ställena på K Road,jobba,promenad nerför...
Isländska Svala tipsar om lite isländsk musik på YouTube och jag klickar mig dit och får mina fördomar bekräftade:
1. Det är alltid molnigt på Island och alla flickor där är attraktiva på något älvlikt sätt.
2. Jag läser kommentarerna och inser igen att jag förstår isländska. Allt. Vartenda ord.
Flottur texti.
Got it.
1. Man använder sig av uttrycket “till yttermera visso”.
Det känns galet nog att bo i Melbourne när man vill kommunicera med Sverige. Åtta eller tio timmars tidsskillnad beroende på årstid gör att man sällan kan höras på vettiga tider. De få samtal jag har haft med mina vänner de senaste åren har uteslutande skett på fyllan. Antingen har jag ringt dem runt midnatt...
Jag har lärt mig en sak när det gäller idéer. Om jag inte skriver ner dem med en gång glömmer jag bort dem. Det slår aldrig fel. Annars kommer jag ihåg att jag att jag haft en bra idé, men utan att komma ihåg vad den gick ut på. Till följd av detta skriver jag...
Jag älskar att resa, gärna med så lite bagage som möjligt. De senaste åren har dock ett problem uppstått. Min kamera måste ju förstås med på resan. Med örton objektiv. Eller nej, vänta lite, mina kameror måste med. Gärna två, ibland tre. Systemkameran för rent plåtande och småkamerorna för kvällar då jag inte orkar bära...
Istället för att blogga om nåt vettigt tänkte jag utnyttja dem som varit på norra ön här på Nya Zeeland. Jag kommer ju ha ett antal helger ledigt och jag funderar på att hyra en bil och dra ut och köra lite. Kan någon rekommendera nåt sevärt hade jag blivit glad som ett barn på...
Jag satte mig i taxin i söndags morse för att åka till flygplatsen. Utanför lägenheten mötte jag fullt med folk på väg hem från krogen. En kille i rugbytröja gick med armarna runt två flickor. Det var svårt att avgöra om de höll honom uppe eller om de var på väg hem för lite snusk....
I går kväll satte jag mig ner och skrev ett inlägg som hette “Vägs ände”. Efter en timmes skrivande var det skrivet och klart. Mitt farväl till bloggen. Hej då. Tänkte jag. Men i morse när jag kom till min mustaschbyrå öppnade jag upp mailboxen och läste ett mail om att jag blivit erbjuden att...
Auckland alltså. Och Movember. Jag vet inte om fenomenet Movember slagit i Sverige än, men här nere är det en jättegrej. Under november månad samlar man in pengar till forskning runt prostatacancer. Ett sätt att visa att man är med på tåget är att man låter sin mustasch växa. I slutet av november hålls tävlingar...
Så varför Nya Zeeland? Jag vet inte, men jag har alltid varit fascinerad av detta land som ligger längst bort från Sverige. Gräv en grop så hamnar du i Kina hette det när jag var liten. Nja. Gräv en grop så hamnar du i Wellington, NZ hade varit det korrekta svaret. Det känns som att...
Jag packar igen. Viker saker och lägger dem till rätta i väskan jag köpte av en tandlös thailändska i Los Angeles. Det känns som jag inte gjort annat de senaste åren. Packat alltså. Köpt väskor av tandlösa thailändskor har jag bara gjort en gång. Den här gången är det dock för ett kortare äventyr jag...
Det finns många märkliga minnen att berätta om och det här kommer inte att betyda nåt för 99,8% av er. För ett drygt år sen spelade jag beach cricket med Ricky Ponting på en strand i Queensland. Ricky Ponting är kapten i Australiens cricketlandslag. Efter en lite märklig filminspelning stod jag där och spelade, jag...
Jag har ju som jag sagt legat rätt lågt på jobbfronten den senaste månaden. Vet ju fortfarande inte riktigt vad jag vill. Dock inser jag att jag måste småjobba lite för att få stanna i landet. Därför har jag haft lite krokar ute. Fel fiskar har nappat ett par gånger, men helt plötsligt fick jag...
Snälla ni, gå och titta på Cansei de Ser Sexy på Debaser i morgon.
Puh.
Lease.
Det sista tecknet på att jag är officiellt störd har visat sig. Jag sitter hemma och tittar på cricket på tv. Och jag tycker om det. Ganska så jättemycket, faktiskt. Det finns något både rogivande och spännande med detta extremt långsamma spel. Faktum är att själva monotonin är en av de saker som gör spelet...
Inte för att nån bryr sig, men här kommer en länk som inte gör reklam för en sajt jag gillar. Fortfarande lika märklig film dock.
Klockan är miss i nassen och jag har precis kommit hem från en klassisk australisk grillkväll hemma hos Robin och hans flickvän Tilly. Hon heter förstås inte Tilly utan Matilda, men så funkar det här. Alla ska ha ett smeknamn. Gary blir Gazza, David blir Davo och jag blir… Jonas. Hmm. Det märkliga på kvällens...
My Love – Marit Bergman
Jag kom just hem från en liten runda på stan. Varför jag fick för mig att gå ut vet jag inte. Det är molnigt, men värmen slog emot mig som en vägg när jag öppnade dörren. 37 grader i dag. Det är faktiskt skrattretande varmt. Brisen är mer obehaglig än nåt annat och Melbourneborna ser...
Eftersom jag inte jobbar just nu har jag lyckats vända på dygnet ganska rejält. Jag vaknar sent och går sällan till sängs tidigare än 04.00. Jag skriver. Jag dricker. Jag skriver. Sover oroligt. Och jag tittar på film. Av någon anledning fick jag just för mig att jag ville se Eternal Sunshine igen. Jag vet...
Man behöver inte nödvändigtvis hålla med om det Carl Hamilton skriver för att njuta av hans kolumn “Verkligheten hinner alltid ifatt män i tofs”. Skriva kan han. Och jag är en sucker för bra rubriker.
Jag brukar inte hänga på så många uppmaningar om listor eller enkäter, men på Hannas uppmaning – och för att få en hyfsat klädintresserad killes perspektiv – så svarar jag på denna.
1. Hur viktiga är kläderna för din identitet?
Det korrekta jag-bryr-mig-inte-om-vad-folk-tycker-svaret är säkert, “inte alls”, men mitt svar blir nog ändå att de är extremt...
De ljög. Det blev bara 36 grader i dag. Småkallt.
My main man Nicolas har regisserat en film för MTV UK. Den är väldigt, väldigt mycket Nicolas. Inte för att det säger er nåt, men i alla fall. It’s oh so Nicolas.
The Polish Ambassador är skiten.
Bara så ni vet.
© 2010 ett liv i exil ProPhoto Photography Template by NetRivet
