ett liv i exil

En dag att minnas

Silverfisken — Tue, 24 Aug 2010 14:27:08 +0000

Kanske mitt favvobröllop någonsin.

…

Silverfisken — Mon, 16 Aug 2010 03:26:42 +0000

Jag har just kommit hem efter två månader utomlands. Jag har plåtat bröllop i ett fort i Spanien, på ett berg i Colorado, en lada i New York, ett risfält i Bali och en massa andra ställen. Hur jag än vrider och vänder på det känns allt så…bisarrt. Ett liv på låtsas. Allt är så fantastiskt så att jag – bokstavligt talat – måste nypa mig i armen för att kolla om det är på riktigt.

Men nu är jag hemma igen. Hos de som betyder mest.

Och av nån anledning sätter jag på lite musik.

Håkan.

Och precis som alltid bryter han ner alla murar.

Jag sitter framför datorn och tårarna rinner.

Igen.

Mest för att jag lever livet.

Som aldrig förr.

Campos

Silverfisken — Thu, 24 Jun 2010 20:37:18 +0000

Jag tänkte skriva det här på den andra bloggen, men det slår mig de som läser där inte känner mig som ni gör. Ni som trots allt finns kvar där i skuggorna. Jag har just vandrat gata upp och gata ner i Campos här på Mallorca och även om det känns fint att vara i Spanien – och på Mallorca – igen, kan jag meddela att Campos är en trött liten stad den här torsdagen i juni. Jag ser svalorna som flyger över hustaken och med ens tänker jag på Gotland där nu hela min familj är samlad. Alla utom jag.

Jag lever ett oerhört priviligierat liv och jag skakar ständigt på huvudet över hur bra jag har det.

Hur bra jag mår.

Igår lämnade jag Bali bakom mig för denna märkliga ö som jag också lärt mig att älska. På samma sätt som jag var extremt skeptisk till Bali innan jag åkt dit, var Mallorca ett sånt ställe jag stilla hatade utan att veta varför. Nån sorts tro att allt var Magaluf, kanske. Och så är det ju inte. Mallorca är helt fantastiskt om man struntar i det allra turistjävligaste, tro mig.

Men Campos, där jag sitter nu, 13km sydost om Palma.

Party town, it ain’t.

Jonas Pettersson

Silverfisken — Thu, 27 May 2010 11:19:57 +0000

Hej Jonas,

Vi i föreningen “Jonas Petterssons Med Olika Stavning UNITED” vill härmed meddela att du utesluts ur föreningen med omedelbar verkan.

Lycka till i valet.

Mooooohahahahahahaha!

/Jonas

Candrah

Silverfisken — Mon, 24 May 2010 09:29:12 +0000

Halvvägs in gråter jag.

Jag vet inte varför.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/candrahochdoden/article7173083.ab

Jag vill skriva mer här. Så mycket händer. Jag måste bara finna tid.

Tid jag inte har.

2011

Silverfisken — Fri, 14 May 2010 09:17:41 +0000

Jag har ingen aning hur många ni är som fortfarande läser här och det känns skönt på nåt sätt. Jag känner ingen press att skriva längre, även om jag ibland saknar den dagliga kontakten med svenskan.

Tanken var att jag, Jac och barnen skulle spendera sommaren i Sverige, men sen bokade jag ett bröllop på Bali, sen ett till, sen ett i Spanien, ett i USA, sen tre till och sen sket sig de planerna.

Jag kommer resa jorden runt och plåta bröllop juni till augusti och även om det kommer bli jättekul så blir det inget Sverige för mig den här sommaren och det smärtar lite. Speciellt som Jac, Noah och Joel kommer åka dit. Utan mig.

Men nästa år.

2011 kommer vi att åka till Sverige i juni och stanna ett par månader. Kanske plåta lite svenska bröllop om nån är sugen. Kanske organisera nån fotoutställning eller till och med en workshop. Ni som är kvar här kan väl berätta för de giftassugna ni känner att jag kommer finnas tillgänglig.

Ok?

Brisbane dansar och ler

Silverfisken — Thu, 06 May 2010 12:27:54 +0000

Det händer att jag bara stannar till, skakar på huvudet och skrattar. Jag lever ett liv som nyfrälst, en man som kommit in i andra andningen utan att egentligen förstå vad som hänt. Det går bra att cyniskt rynka på näsan och tänka what the fuck. Du plåtar bröllop, killen, kamma dig. Jag kan ta det. Jag har inte funnit mitt kall, men jag älskar det liv jag lever just nu, jag njuter av att faktiskt, på riktigt, få göra människor lyckliga.

Reaktionerna på mitt bröllopsfotograferande har varit helt absurda.

På samma sätt som jag aldrig riktigt kunde förlika mig med det beröm jag fick för mitt bloggande har jag svårt att ta till mig berömmet för mitt fotograferande av människor på deras bröllopsdag.

Det är klart att jag är glad, det är därför jag ibland måste stanna till och skratta, men samtidigt är jag förundrad.

Jag tänker inte ifrågasätta den våg av framgång jag rider på just nu, men samtidigt måste man skaka på huvudet och le lite.

På måndag åker jag till Bali för första gången i år.

Det kommer bli sex gånger till innan året är över.

Dessutom blir det resor till Europa och Nordamerika, föreläsningar och mycket annat. Folk rycker och drar i mig och mest känns det roligt.

Jag är lycklig och har min familj vid min sida varje dag.

Man får le och skaka på huvudet då.

Man får det.

Han växte upp till slut

Silverfisken — Mon, 26 Apr 2010 12:36:26 +0000

Jag fyller 38 i år.

Jävlar.

Mig.

Och på nåt sätt har jag vuxit i kostymen. Den som alltid, alltid varit för stor och obekväm. Plötsligt står jag där, fortfarande en pojke i en mans förklädnad, men ändå.

Ändå.

Det går en man omkring i mina skor.

Och han mår ganska bra.

Stackars

Silverfisken — Thu, 08 Apr 2010 10:11:21 +0000

Idag är en bra dag

Silverfisken — Wed, 07 Apr 2010 22:25:56 +0000

120,000 kr tillbaka på skatten.

Yessss.