-
Pages
-
Categories
Berry
Jac och jag har varit i Berry, ett litet samhälle ett par timmar söder om Sydney och idag, dagen efter bröllopet är jag som vanligt helt urlakad, både fysiskt och psykiskt. Men bröllopet var fint. Jag håller på och “lär” Jac att plåta och hon funkar nu ibland som min assistent och “second shooter” när vi har bröllop och möjlighet till barnpassning.
På ett internetforum för fotografer jag är medlem i pratar de om min raketkarriär som fotograf. Om det glamorösa liv jag lever.
Tjena.
Visst, jag får resa och se en hel del, men så jävla glamoröst känns det aldrig. När man står och surar i kön på Avis i väntan på en hyrbil som inte finns i systemet känns det inte så mycket glam över fotograferandet. Jag älskar det av helt andra orsaker och jag tycker att jag lever ett oerhört lyxigt liv på så många sätt, men mest beror det på de saker jag får uppleva och de människor jag träffar. Däri ligger det fantastiska med min nya karriär, inte för att jag får åka till Bali, Mallorca och Colorado i år.
När jag läser orden ser väl även jag att det ser lite flådigt ut, men glammigt?
Nja.
Det här är Kirsty och Joost.
De gifte sig igår.
Bilden tog vi på fältet bakom deras hus.
Mer glam än så behöver jag inte.
På jobbet
Nya Zealand.
Det är nåt med stället jag gillar. Människorna är lite mer som vi svenskar på nåt sätt och vädret är definitivt mer lynnigt. Än så länge har jag bara sett nordön, så jag vet att jag har mycket kvar att upptäcka, men som sagt, NZ är ett ställe jag gärna återkommer till om och om igen. Den här bilden är från i lördags och det är nog den första jag har av mig “på jobbet”.
Mitt kontor är bättre än ditt.
Deja Vu
Jac och jag packar för flyget till Nya Zealand i morgon och jag kastar ett getöga på vilket hotell vi ska bo på i Auckland efter bröllopet.
VI ska bo i SkyCity.
Eller Nålen som jag kallade skiten way back when.
Behöver jag säga att det inte är jag som bokat hotellet.
Bajs.
Om ni tror grisar svettas…
Och SJÄLVKLART är det tropikhetta i Brisbane idag. Klockan är 21.20 och det är fortfarande 30 grader varmt ute.
Och vår AC funkar inte.
Såklart.
Perfekt dag att ha 39 graders feber på.
Murphys lag
På torsdag morgon flyger jag till Nya Zealand för årets första utlandsbröllop.
Självklart vaknar jag med feber och bihåleinflammation idag.
Slår aldrig fel.
St Patricks
Igår vid åttatiden på morgonen mördades en 12-årig pojke utanför skolan som ligger några hundra meter från vårt hus. Vi bor i en extremt lugn del av Brisbane, långt från kriminalitet och annat. Trots detta körde en 13-årig pojke en kniv i bröstet på en skolkamrat. Ingen förstår nånting just nu. Vi som bor här hör ryktena inifrån skolan, rykten som ännu inte publicerats i media. Att det handlade om droger.
För mig gör det saken ännu konstigare.
En 13-årig pojke knivmördar en 12-åring på grund av drogskulder.
Vart är världen på väg?
Varmt
Precis när jag trodde att sommaren var över väller istället årets värmebölja in. Det är i det närmaste helt outhärdligt. Inte ens att sitta blickstilla i skuggan med en tillbringare saft, isvatten eller nåt annat kallt funkar.
Luftfuktigheten ligger på nästan 90% och då spelar det ingen roll vad man gör.
Ni som varit i tropikerna vet hur det känns. Kläderna kletar fast på kroppen och allt man vill är att duscha varannan timme. Eller dricka kall öl.
Just nu känns det som att har duschat nog. Det får nog bli en kall öl. Eller två.
Jag orkar inte ens formulera mig på ett begripligt sätt.
Jag vill sätta mig i kylskåpet.
Nu.
Morgonrutiner
Joel vaknar i gryningen och meddelar att det är dags att börja dagen. Först försiktigt med ett par snälla “ma” och “pa”, men låter man honom ligga kvar i spjälsängen för länge låter han snabbt som en skadeskjuten kakadua. Dessutom med ett visst mått av anklagande i rösten.
Allt som oftast är det jag som tar morgonskiftet. Min dygnsrytm är sådan nu att jag vaknar fem minuter innan Joel och sen är jag klarvaken. Jac är mer som en drogad björn på mornarna oavsett när hon går och lägger sig.
Så Joel och jag sitter på vardagsrumsgolvet, han kryper runt och leker med allt han hittar medan jag kollar mail och läser bloggar i min RSS-läsare. Ibland kommer han fram med nåt han hittat. Stolt håller han upp en plastgran eller fjärrkontrollen till stereon som han hittat under soffan. Vid sju vaknar Noah och då brakar hela helvetet löst. Jag håller ställningarna en timme till eller så, men sen går jag och väcker Jac så att hon kan få ta över en stundMorgonruti.
Det är hederligt fint lagarbete.
Just do it
På min fotoblogg har jag idag skrivit om vad jag gjorde igår. Jag plåtade en lite annorlunda bild för en liten klubb-akt här i Brisbane. Jag var ganska så skitsäker på att jag inte skulle klara av att göra det, men eftersom jag är extreeeeeeemt envis tackade jag ja av just den anledningen. Jag är förvånad att det gick såpass bra som det gick, speciellt som stilen inte är min alls. Det var kul att ta sig an ett jobb så helt utanför det jag normalt gör.
Om man är intresserad av en liten making of, kan man läsa här.
Bröllop
Det här är egentligen ett inlägg för min fotoblogg, men jag har alltid haft det lättare att låta tankarna löpa i skrift på svenska, så det får bli lite svammel här istället.
Bröllopsfotografi.
Sicket jävla mög.
Lägre ner på skalan över “coola” saker att göra kommer man inte. I fotografi-kretsar är det hissmusikvarning på att plåta bröllop. Döden. Och ska jag vara helt ärlig hade jag väl exakt samma tankar själv innan jag tog med min kamera till en väns bröllop för ett par år sen. Jag tror inte att jag då hade sett bröllopsfotografi som intresserat mig. Någonsin. Och när min väns fotograf dök upp och började dirigera mina normalt helt vanliga vänner började jag ifrågasätta hela grejen.
Det här kan väl inte vara det folk vill ha?
Det måste väl gå att göra på ett sätt som speglar personerna som gifter sig?
Eller?
Och det är klart att det gör. Att så många människor betalar en massa pengar för bröllopsfotografi trots att de egentligen inte gillar stilen övergår mitt förstånd.
- Näää, men det är väl så här det görs. Eller?
Vanligtvis kreativa människor accepterar att nån jävla klåpare styr upp deras dag, deras liv och tar bilder på ett sätt som inte alls överstämmer med hur de är.
Varför i heeeela världen?
Berätta det för mig?
Ulrika Good?
Abbes Pappa?
Jag älskar en utmaning och nu sitter jag här. Jag lämnade reklambranschen bakom mig för att jag hittade en ny utmaning, nånting jag ville göra om. Om jag lyckats vet jag inte, men jag vet att jag tycker om det jag gör.
Bröllopsfotografi är skit.
Men jag tänker fan göra allt för att ändra på det.
Three small steps for mankind…
Måndag den 8 februari, klockan 08.07.
Joel har just tagit sina första steg.
Bass Ackwards
Eftersom jag inte riktigt vet hur, när och varför man använder ordet pepp, vill jag helt enkelt meddela att jag gärna vill se den här filmen.
Barfotabarn
Lördag morgon i landet i nedan. Framtiden ser ljus ut. Och varm. Som fan. Trots att klockan bara är 08.30 är det redan 29 grader varmt och luftfuktigheten gör allt ännu jobbigare.
Jag kan inte komma ihåg när jag hade skor på mig senast. Eller jo, jag plåtade ett bröllop förra helgen, då hade jag med största säkerhet skor på mig.
Och byxor.
Sen i söndags morse har det dock varit barfota och shorts för hela slanten.
Idag måste jag nog tyvärr bryta trenden och dra på mig ett par skor igen. Vi ska träffa kunder i stan och jag är inte riktigt redo för kundmöten i thongs (flip-flops) och shorts än.
Byxor och skor på med andra ord.
Skit också.
Charlie
Den Silverfisk ni känner, eller tror er känna, finns inte mer. Han fanns ett tag, levde ett liv i kokaindammet och skrev om det, men mest var det nog en passus i en ganska normal människas liv.
Jag vill bara att ni skall veta det.
This guy is a svenne i kängurukläder.
Jag har aldrig öppet skrivit om knarket, även om det innerst inne var det som fick mig att börja blogga den där gången 2005. Har ni inte levt utomlands finns det inte en challe att ni förstår. Det finns inget i mitt leverne då jag är “stolt” över, men samtidigt var det något jag behövde göra. Präktiga lilla Jonas behövde gå helt jävla bonkers och det gjorde jag. Nu, med två barn på armen och ingen koll om det är lördag eller måndag känns kokainet långt borta, men samtidigt känner jag suget varje gång jag går ut.
Kola är märkligt.
Jag inser att jag måste skriva om det.
Men inte än.
Ok?
Heja Abbe
Jag blev fantastiskt glad när jag hörde att Heja Abbe vann Stora Bloggpriset igår kväll. Och lite stolt. På nåt sätt. Jag minns när jag hittade bloggen och tipsade om den. Att det är Sveriges bästa blogg står utan tvivel.
Det hade varit roligt att vara på plats, men nu låg jag i en hängmatta i Byron Bay istället. Jag har gått utan skor i snart en vecka och semesterskägget gör att jag ser ut som en luffare. Solbränd med kråksparkar runt ögonen.
Och lite extra stolthet och glädje i blicken.
Heja Abbe!
Off
Vi har bestämt oss för att stänga av i fyra dagar. Inget jobb, bara vila. Nu driver vi ju ett företag, så riktigt så kommer det ju inte bli, men jag ska inte redigera nåt, inte designa nåt, inte prata med grafiska designers om ny profil, web designers om hemsida och blogg, inte prata med andra fotografer om föredrag, inte…
Ni förstår.
Stänga av lite.
Och det gör jag bäst i Byron Bay.
Kanske ses vi där, men förhoppningsvis inte.
No offense.
Nästan helt urkopplad
Det regnar.
Det regnar på ett sätt det bara gör här och vis av erfarenhet har jag kopplat ur alla datorer, hårddiskar och annat viktigt. Just det här skriver jag på laptopen. Inga sladdar inkopplade. Och utanför regnar det som aldrig förr. Förra gången blixten slog ner slogs allt ut, tv, telefon, spis, tvättmaskin, portabla hårddiskar och kabelmodemet. Ström fick vi inte på mer än 12 timmar.
Så sitter jag här helt urkopplad.
Well, kabelmodemet är i.
Och jag surfar trådlöst.
Har man ett svårt fall av internetberoende så har man, det är inte mycket att göra åt.
Eh
7000 besök här idag och 5000 igår.
Crazy.
Jag gissar att många inte alls ha en aning om vem jag är, så här hittar ni några gamla inlägg jag skrivit. Den första länken är till min fotoblogg, de andra är mer text. Jag har bloggat sen 2005 och jag har gått från supersingel till tvåbarnsfar, så en del inlägg verkar säkert konstiga om man inte läst hela bloggen.
Men i alla fall.
Where the doggies
Det är ytterligare en varm och fuktig sommardag här i Brisbane. Nere vid vattenbrynet vajar en kvarglömd flagga i vinden. På nationaldagen var hela strandpromenaden full av människor med picnic-korgar. Och alla som går förbi tittar på vårt hus. Mest är det roligt, men när folk står en meter utanför staketet och tar bilder med sina kameror känns det hela lite märkligt.
Noah är på dagis, vilket för övrigt är ett av de ord Noah skrattar åt varje gång jag säger det.
“No, pappa, I’m NOT going to the doggies, I’m going to kindy.”
“Nej, dagis, Noah, du ska till DAAAAGIS.”
“Where the doggies, pappa?”, säger han och tittar sig omkring.
Och det kan man ju undra.
Triple J Hottest 100
Igår var det Australiens nationaldag och den firades på samma sätt som de senaste tre åren – vi lyssnade på radio.
Det låter kanske märkligt, men det är en ganska vanlig tradition här nere, i alla fall bland mina vänner. Vi bygger festandet runt en fet radio nånstans. Det beror helt enkelt på att radiokanalen Triple J sänder sin årsbästalista just på nationaldagen. Hela dagen räknar man ner de 100 bästa låtarna och framåt sju-tiden på kvällen är det dags för vinnaren. Roligt nog är det lyssnarna som röstar. Jag säger roligt eftersom Triple J är lite av en indie-kanal, så musiken är ofta väldigt bra och lyssnarna är kunniga. Detta betyder att hela dagen blir en nostalgitripp över året som gått.
Vinnaren i år var nog trots allt lite oväntad. Det var en av mina favoritlåtar 2009, men inte trodde jag att den skulle ta sig hela vägen till nummer ett.
Fråga mig vad du vill, kompis.
Formspring.me är en rätt lysande tjänst. Fråga mig vad som helst och om frågan inte är allt för märklig kommer jag att svara. Har du en egen blogg kan du skapa dig en profil och göra samma sak. Sen följer man helt enkelt de man gillar och kollar hur de svarar på olika frågor. Ganska vanebildande if you ask me.
Jag svarar på engelska här, främst gällande fotografi.
Och på svenska här om man tycker det känns bättre. Här kan du fråga om vad som helst, inte bara fotobajs.
Sea of Horses
Jag vet att det finns några som vill köpa mina hästbilder och nu finns det en chans att göra det. Det fina är att jag skänker alla pengarna till räddningsaktionerna i Haiti. Om man inte gillar min bild kan man lägga ett bud på ett antal andra bilder. Min print är 20×30 inches vilket är ca 50×75 cm. Auktionen hittar ni här.
Köttbulle
Jag sitter och äter saltlakrits och tittar ut över havet. Jag sitter och funderar på om susandet i palmträden låter likadant som när det susar i björkarna hemma, men jag kommer inte fram till nåt svar. Jag lyssnar mest stilla.
Det är fan inte fy skam det.
Stilla Havet, saltlakrits och solnedgång i 30-gradig värme, sämre kan man ha det.
Noah sitter och sjunger Björnen Sover. Eller han försöker i alla fall.
Det var en annan anledning till att jag ville skriva mer på svenska. Mina svenska samtal har varit lite torftiga på sistone.
by Silverfisken
no comments
add a comment link to this post email a friend